vinglig

Vaknade av sopbilen strax efter 0600. Va sjutton gör sopbilar ute så tidigt? Dunket när dom tömmer ut innehållet väckte mig och höll på att förstöra min dag. Men jag lyckades somna om igen! :-D Sov till 10.30 och tog C då.

Har mått bra fram till nu ca 14.30). Varför sätter den här stresskänslan för? Jag förstår inte det. Jag blir både förbannad och ledsen. Känslan jag haft av att gasa och bromsa samtidigt är likadan som vid utbrändhet. Vill men orkar/kan inte. Frustration och förvirring. Men hjärtklappningen är inte så påtaglig så en får vara nöjd med det lilla. Men fokuserad? No no. Jag tror att jag egentligen har jäkligt starka nerver. Att vara så närvarande och så "i sig själv" krävs ändå visst psyke.  Tänker jag. Att fladdra runt på ytan är ingen konst. (försök till självpepping). Lugnet idag varade ganska exakt tre timmar. Nu är jag trött och frusen. Redan.

Just nu behöver jag bara kramar och värme. Ett badkar hade inte heller varit fel.    

17.22 (sex timmar senare)
Nu börjar jag tänka. Är det värt det? Nä det är det inte. Jag tror inte att detta är svaret för mig. Det är inte värt det för fem öre. Men dyra var dom så jag kanske ska tugga i mig av ren snålhet...
*astrött*

Dag 2 efter juluppehållet (det är som att börja från början)

Endast en Concerta (18mg) pga av att jag inte somnade igår. Somnade inte förrän framåt 05.00. Har mått lite si och så redan efter ca tre timmar efter jag tog den. Sitter det inte i längre?

Dag 3 (36mg)
Kass och stressad och svettig och panikångest hela tiden mest. Sovit dåligt inatt. Somnade framåt 06.00

Dag 4 (36mg) Kass . Kompis kom och tröstade. Jag bara grät.  När paniken var som värst så tog jag en stes och inom en kvart ca så hade den släppt lite. Fick ta en till på em + en till kvällen. Fattar inte varför jag väntar så länge!!!! Sluta vara duktig din dumma jänta!!!  Ta en stes om du behöver det! 

Dag 5 (36mg)Lite bättre men en jädra puls. Trött som fan. Virrig som fan. Mer än vanligt. Rädd för detta med pulsen. Kan inte vila pga av hjärtljuden men behöver det....tröstlöst. Orkar inte röra mig pga av att då höjs pulsen. Tröööööööööööött. Rädd för infarkt. Tryck över bröstet.

Tog en stes när detta varat en timme och mår mycket bättre nu! Virret gick över. Kan stava igen och är hyfsat fokuserad.  

Dag 6 (36mg) Nyårsafton
Någorlunda dag. Sov till ca 10.00. Vid 15.00 ungefär så börjar nerverna sätta in igen. Det känns som om effektekten avtar rätt fort eller så är det någon depåkrock som sker.  Mådde halvrisigt fram till 20.00 ungefär sen blev jag kvällspigg som sjutton. Det har hänt innan att jag blir piggelin på kvällen efter en virrig och konstig dag.

Dag 7 (36mg)

Vaknade tidigt. Tog C 8.15. Klarat av att gå ut en sväng. Med öronproppar. Är väldigt ljudkänslig. Ljudet går rakt in i nervsystemet. Fruktansvärt adrenalinpåslag som vanligt efter ca tre timmar. Tog en stes. Men jag ändrade taktik idag. Istället för att försöka ta det lugnt av rädsla för hjärtklappning så gick jag igång och putsade och fejade, sprang ut med sopor, handlade lite vichyvatten i närbutiken osv. Rörelse istället för att sitta. Det lugnade faktiskt ner sig då. Visst tänkte jag att "nu får jag hjärtsnörp och dör men det gjorde jag uppenbarligen inte. Min skrynklare sa ivrigt när jag skulle inleda resan: "nu har du ett ypperligt tillfälle att utsätta dig för din ångest och utmana den!...". Jasså? Ja jippi....men tänkte du på att jag har stressat min kropp och dess kroppsfunktioner i ungefär 40 år och att mer stress kan vara droppen? Ville jag säga.

Jag är alltså rädd för tabletter också. Så några SSRI-preparat har dom inte lyckats få i mig efter det jag läst om alla ca 50 vanliga biverkningar. Noway. För att inte tala om utsättningsproblem med stötar i huvudet och annat smått och gott jag läst. Då känns Concertan renare på nåt sätt.

Jag har känslan av att det är så att jag är så van att "ta det lugnt - gå på lågvarv" så när noradrenalinet höjs så blir jag nervös och då får jag även ett adrenalinpåslag. Det blir för mycket och jag får panik vilket leder till hjärtklappning och en ond cirkel som blir svår att ta sig ur. En teori jag har bara. Huvudsaken är att det lugnade ner sig. Ljudkänsligheten är densamma. 14.00 var jag rätt slut. Längre än 5-6 timmar sitter inte effekten i eller så är dosen för låg. 

Jag förstår inte det här med depåtabletter heller. Hur mycket släpps ut i blodet om man exempelvis äter 18mg? Hur fort? Släpps det ut 18mg jämt över de där s.k 12 timmarna? Eller frigörs det 1.5mg i timmen under 12 timmar? Eller hur är det ? Jag fattar inte det.  Måste nog fråga runt om svar....

Lugnet känner jag enbart i ca 2-3 (knappt) timmar. Det är allt. Sen drar det iväg till nåt inre stresskaos som absolut inte känns nyttigt. Snarlikt en panikångestbörjan.

Jag måste planera om dagen. Innan jag började med Concertan gick jag på så länge jag hade ork och sen la jag mig på soffan och zappade. Ungefär. Nu måste jag tänka om helt. Efter lång tids sjukskrivning. Det är inte lätt. Men jag ska ändå fortsätta och försöka ge detta en chans. Känns inte som om jag har så mycket att förlora mer...

Imorgon ska jag in till min skrynklare. By car. Får se hur det går. 16.40. Bara trött och susig i kupan.

Förslag till Diagnostiska kriterier för Utmattningssyndrom (Socialstyrelsen):

Samtliga kriterier som betecknas med stor bokstav måste vara uppfyllda.

A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer, vilka har förelegat under minst sex månader.

B. Påtaglig bild av nedsatt psykisk energi dominerar bilden, vilket visar sig i minskad företagsamhet, minskad uthållighet eller förlängd återhämtningstid i samband med psykisk belastning.

C. Minst fyra av följande symtom har förelegat i stort sett varje dag under samma tvåveckorsperiod:

1. Koncentrationssvårigheter eller minnesstörningar.

2. Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress.

3. Känslomässig labilitet eller irritabilitet.

4. Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet.

5. Fysiska symtom som värk, bröstsmärtor, hjärtklappning, magbesvär, yrsel eller ljudkänslighet

Komplettera diagnosen Utmattningssyndrom med ev. förekomst av:

* Depressiva symtom (om pat uppfyller kriterierna för Egentlig depression eller

Dystymi skall dessa diagnoser gälla i stället för Utmattningssyndrom).

* Ångestsymtom (om pat uppfyller kriterierna för Generaliserad ångestsyndrom

skall denna diagnos gälla i stället för Utmattningssyndrom).

* Blandad ångestdepressiv bild.

* Akut symtombild.

* Koppling till arbetslivet.

Orsak: Reaktion på långvarig stress såväl inom privatliv som arbetsliv. Större risk för ohälsa om självkänslan är byggd på egna prestationerna. Som enskild faktor syns minskad djup sömn vara viktigast, detta ofta p.g.a oro inför morgondagen. Normal sömn är 8 timmar även om man kan klara sig med 6-7 timmar sömn under långa perioder. Andra faktorer är arbetsbelastning, grad av kontroll över situationen, grad av belöning/"feedback", samspelet med andra, känsla av rättvisa/orättvisa, om värderingarna överensstämmer mellan individ och omgivning. En känsla av att ha blivit kränkt är ofta central i sjukdomsutvecklingen!

Generella orsaker är vår tids egenheter med stimulistorm, snabb förändringstakt med bl.a. minskad översikt och struktur (omorganisationer!) samt fler individer inom relationsarbete. Reaktion på sociala förhållanden med oförenliga krav där HPA-axeln aktiverats med kortisolpåslag (typ B) eller där sympatikuspådraget aktiverats så länge att det gått i "baklås" (typ A). Psykologiska bakgrunden är att individen ej har möjlighet att agera som han/hon vill eller kan stå för utan agerar i strid mot innersta känslor.

Typ A: Reaktion hos individ (ofta yngre, tävlingsinriktad ) med stressigt, glädje-fyllt och stimulerande arbete där individen arbetat och stressat mycket under längre tid utan rekreation/avkoppling.

Typ B: Reaktion hos individ (ofta inom vårdsektorn) på högt tempo, små organisatoriska resurser, höga egenkrav, lågt självbestämmande och bärande på vårdtagares bekymmer.

Symtom: Se Definition ovan! Tidiga tecken är sömnstörning, försämrad percep-tion, minskat socialt umgänge, koncentrationssvårigheter, minnesstörningar, emotionell labilitet och olust inför krav, trötthet och försämrad bedömningsförmåga. Ibland neurologiska deficit. Utbrändhetssyndrom debuterar ofta snabbt (depression mera successivt!).

Sena tecken är beträffande typ A: Ständig stresskänsla, "bråttomkänsla", påtagligt sänkt prestationsnivå, sömnsvårigheter, overklighetskänsla, ev. tryck över bröstet, yrsel, illamående m.m. Panikångest. ( Ofta ingen nedstämdhet initialt - men ångest! )

Typ B: känsla av total urlakning, utmattning, depressiva tankar, sömnsvårigheter, overklighetskänsla. Minskat socialt umgänge. Ev. föraktfull/nedlåtande attityd inför egna patienter, hjälpbehövande. Ev. känsla av att vara misslyckad i vårdarbete.

Status: Somatiskt: Väsentligen normalt. På gruppnivå ses höjt P-glukos, BT och hjärtfrekvens, övervikt, insulinresistens, höjda lipider (jmf. Metabola Syndromet!). Endokrinologiskt ses initialt höga kortisolhalter. Vid fortsatt stresspåslag "utsliten" HPA-axel med generellt sänkt kortisolproduktion med även dåligt påslag vid stress, nedsatt produktion av tillväxthormon och könssteroider, förhöjd aktivitet i sympatiska nervsystemet

Psykiskt: Typ A: Sympatikoton, ångestladdad.

Typ B: Depressiv, dämpad framtoning med eller utan fullt utvecklat Depressivt syndrom.

Differentialdiagnos: Tillfällig övransträngning. Depression. Dystymi. Missbruk. Generaliserad ångstsjukdom. Posttraumatiskt stressyndrom, Neuropsykiatrisk funktionsstörning (ADHD, autismspektrumstörning m.fl). Kroniskt trötthetssyndrom. Odifferentierat somato-formt syndrom. Somatoformt smärtsyndrom. Hypokondri. Hypotyreos. Hyper-paratyroidism. Diabetes. KOL. B12-brist. Hjärt-kärlsjukdom (t.ex. cor inkomp). Infektion. Fibromyalgi.

Utredning: Anamnes med tonvikt på psykosocial belastning såväl privat som på arbetsförhållandena. Psykiskt status. BT, Hb, SR, kardiellt- och pulmonellt status, TSH, P-Glu, B12/Folat (ev. homocystein), S-Ca. Ev. lipidstatus.

Behandling: Undvik att till patienten använda begreppet "utbränd". Ha i åtanke att patienten reagerar helt normalt på en ofta osund situation. Fokusera ff.a. på denna - inte bara på individen. Klara ut vad det är i omgivningen som gjort patienten icke-kapabel. Fokusera ej enbart på arbetsplatsen!

Ha inställningen att detta primärt ej är ett medicinskt problem utan ett beteende som måste brytas.

Vårdande av sömnen! Återställande av rubbad sömnrytm är primärt. Samtalskont-akt för strukturering av tillvaron, stöttning och planering av (arbetssituationen) framöver. Kognitiv terapi värdefullt. Minska stimulistormen! Betonande av att var och en måste ta ansvar för den egna mentala hälsan som första prioritet - ingen annan gör det!

Initialt ofta avlastning med hel sjukskrivning, sedan partiell. Gör roliga saker! Regelbundenhet beträffande mat och motion. V.b. avspännings- och stress-hantering. Avvakta vilo- och återhämtningsfasen innan annan behandling diskuteras.

Remiss FHV? Arbetsgivaren bör göras medveten och i sjukintyget uppmanas att göra rehabutredning snarast. Konvalescenstiden är ofta lång - ibland lika lång som stressande tiden innan sjukdomen.

Farmaka undviks primärt. Ställningstagande till antidepressiva om depressiv bild ej viker på avlastning. SSRI kan fungera i små doser. Vid fulminanta symtom väljs höga doser - har en stabiliserande effekt. Alternativ till SSRI är venlafaxin. Vid kvarstående sömnbesvär övervägs sömnmedicin. Vid både sömnbesvär och depressiv bild med ångest övervägs mirtazapin. Erfarenhet finns att flupentixol i låg dos kan fungera som lugnande.

Om möjligt gruppmöten med drabbade patienter med teman som: Tröttheten man känner. Tidiga signaler (och varför man ej reagerat), Hälsa (var man vill nå, individens egenuppfattning om livskvalité). Att kunna säga nej. Vad kan chefen/-arbetsplatsen/anhöriga göra. Vad kan individen själv göra betr. ändrat levnadsmönster, Motion, Hur att förhindra återfall. Föreläsning runt Sömn, Hjärnstress, Kost/motion.

Som förebyggande åtgärd är professionell handledning viktigt, särskilt i vårdyrken. Det fullt utvecklade syndromet har visat sig påtagligt deletärt med ökad dödlighet. Se även avsnittet Stress i detta kapitel!

Fördjupning: http://www.stressmottagningen.org/

http://www.stressmedicin.com/ (Institutet för stressmedicin).

Patientinformation: http://www.utbrandhetshjälpen.com/

Antidepressiva

Mirtazapin: T Remeron S.

Sertralin: T Zoloft.

Venlafaxin: Depokapsel Efexor Depot.

Neuroleptika

Flupentixol: T Fluanxol.

Sömnmedel

Propiomazin: T Propavan.

Vid behandling med metylfenidat blir aktiviteten i nervbanorna mer normal och personen med ADHD får större möjligheter att kunna reglera sin koncentration, uppmärksamhet och aktivitet, vilket annars är svårt. Doserna som används är mycket små, cirka 30-50 gånger lägre än de doser som missbrukare använder. Vid medicinsk användning i dessa låga doser anses risken för beroendeutveckling vara mycket liten eller i det närmaste obefintlig.

Centralstimulantia - "förstärker" dopamin och noradrenalin

Centralstimulantia "stimulerar" centrala nervsystemet - hjärnan. Detta kan vara tillhjälp när man har adhd dvs problem med uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet.

Noradrenalin, C₈H₁₁NO₃ är dels en neurotransmittor men även ett blodburet hormon som ökar hjärtverksamheten och höjer blodtrycket. Noradrenalin utsöndras bland annat i betydligt mindre mängd än adrenalin från binjuremärgen, men är den viktigaste neurotransmittorn i det sympatiska nervsystemet. Sympatiska nerver som går från centrala nervsystemet till hjärta, blodkärl, njurar och andra organ använder noradrenalin som signalsubstans.

Som kemikalie i hjärnan har noradrenalin betydelse främst när det gäller vakenhet, aktivitet, uppmärksamhet och vid depressioner. Noradrenerg aktivitet i hjärnan anses vara sänkt hos människor som lider av depression. Detta stämmer även med att deprimerade i många fall är sjukligt trötta, passiva och lider av sänkt uppmärksamhet.

Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i centrala nervsystemet där den förekommer i en rad viktiga system som bland annat reglerar muskelrörelser, vakenhet, glädje, entusiasm, och kreativitet. Upptäckten av dopamin som en neurotransmittor gjordes av den svenske neuroforskaren Arvid Carlsson.

Dopamin förekommer även i mesolimbiska systemet där det har en roll i det kroppsegna belöningsystemet. Detta belöningsystem är mål för en rad välkända droger (till exempel kokain och amfetamin) som ökar halten av dopamin genom att minska dess nedbrytning. Dopamin minskar även utsöndringen av prolaktin från hypofysen.

Dopamin bildas av aminosyran tyrosin och enzymet tyrosinas som ger DOPA (dihydroxifenylalanin). DOPA omvandlas sedan till dopamin av enzymet DOPA-dekarboxylas. Dopamin har hög vattenlöslighet och kan inte passera blodhjärnbarriären, varför substansen är ineffektiv som drog. Vid medicinering mot exempelvis Parkinsons sjukdom ges istället förstadiet L-DOPA som kan passera blod-hjärnbarriären.

http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=7996

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dopamin 

Årets tre Nobelpristagare i fysiologi eller medicin har gjort banbrytande upptäckter rörande en betydelsefull form av signalöverföring mellan olika nervceller, s k långsam synaptisk transmission. Dessa upptäckter har varit avgörande för förståelsen av hjärnans normala funktioner och hur störningar av denna signalöverföring kan orsaka neurologiska och psykiska sjukdomar. Det har i sin tur lett till utveckling av nya läkemedel.

Långsam signalöverföring
I slutet av 1960-talet kände man till att dopamin, noradrenalin och serotonin var signalsubstanser i nervsystemet, men man saknade kunskap om hur de verkade. Paul Greengard belönas för att han visat hur dessa signalsubstanser utövar sina effekter.

Signalsubstanser som dopamin, serotonin, noradrenalin och vissa s k neuropeptider överför signalerna med vad som kallas långsam synaptisk transmisson. Då uppkommer en långvarig förändring av nervcellernas funktion, som kan vara från sekunder till timmar. Denna typ av signalöverföring ansvarar för en mängd basala funktioner i nervsystemet och är bl a av betydelse för vår vakenhetsgrad och sinnesstämning. De långsamma synaptiska signalerna kan även reglera de snabba system vars signaler möjliggör t ex tal, rörelser och sinnesintryck.

http://nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2000/press-sv.html


------------------------------------------------------------

ADHD - Ärftlighet och förekomst

För att uppfylla de diagnostiska kriterierna som krävs för diagnosen ADHD enligt DSM-IV (den diagnostiska och statistiska handboken för psykiatriska sjukdomar och störningar) bör en hel del aspekter beaktas. Kriterierna i antingen A. eller B bör uppfyllas för att en diagnos skall vara aktuell:

1. Minst sex av följande symtom på ouppmärksamhet har förelegat i minst sex månader till en grad som är maladaptiv och oförenlig med utvecklingsnivån. Mer info

   Ouppmärksamhet

   • Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, yrkeslivet eller andra aktiviteter.
   • Har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar.
   • Verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal.
   • Följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår instruktionerna)
   • Har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter.
   • Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet ( t ex skolarbete eller läxor)
   • Tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter ( t ex leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
   • Är ofta lättdistraherad av yttre stimuli.
   • Är ofta glömsk i det dagliga livet
     

Minst sex av följande symtom på hyperaktivitet-impulsivitet har förelegat i minst sex månader till en grad som är maladaptiv och oförenlig med utvecklingsnivån:

Hyperaktivitet/Impulsivitet

• Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter kan inte sitta still.
• Lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund. Springer ofta omkring. Klänger eller klättrar mer än vad som anses lämpligt för situationen ( hos ungdomar och vuxna kan detta vara begränsat till en subjektiv känsla av rastlöshet).
• Har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla verkar ofta vara "på språng" eller "gå på högvarv".
• Pratar ofta överdrivet högt eller mycket.

Impulsivitet

• Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt.
• Har ofta svårt att vänta på sin tur.
• Avbryter eller inkräktar ofta på andra ( t ex kastar sig in i andras samtal eller lekar).

http://web4health.info/sv/answers/adhd-diagn-dsm.htm

Dag 8
Idag har jag varit hos sköterskan och kollat blodtryck och puls. Jag var skitnervös och hjärtat slog som ...ja...kommer inte på nåt illustrativt fyndigt...men så ini..och jag svettades och det snurrade i huvudet. Jag avskyr att ta pulsen. Ja det gör ju inte ont men jag tycker obehag gör ondare än ont.  Förra gången hade jag 98 i puls och då hade jag ändå suttit och pratat stillsamt i ett halskumt rum med tända adventsljus. Nu var jag sen, hade stressat och kom in i ett lysrörsupplyst undersökningsrum direkt. Således trodde jag naturligtvis att pulsen skulle ligga på runt 200 och att jag skulle vara närmare döden än livet. BADONK! smällde det i armen under blodtrycksmanschetten och jag tänkte att nu..nu är det färdigt.

Blodtrycket: 115/80

Pulsen: 78 (lite stresspuls)

Skitbra va?! :-D 

Den enorma tröttheten har inte infunnit sig idag heller men jag känner mig fortfarande "dum" och trög. Är seg men inte heller stressad. Har faktiskt varit i affär idag också men jag var tvungen att varva ner på en stes (2mg) under besöket hos sköterskan för att inte lägga mig på golvet ungefär.

Det känns konstigt att inte känna sig som en rondellhund. För det är så jag kan beskriva känslan jag haft innan när jag stressat på. Det är som att stå i mitten av en 8-fils vägskorsning och inte kunna bestämma sig för vilken väg man ska ta. Man vill ju ta alla! Så man blir kvar. Som en rondellhund. Rondellhundar står där för dom har beslutsångest helt enkelt.

Nu ska en ny sida av mig fram. Eller är det kanske en gammal? Ett slags ursprungsjag?

Jag upplever att effekten går helt ur mellan 15-16-tiden. För då börjar jag adrenalina igen. Gnälla och bli irriterad som jag gör när jag är trött. Det bästa är att sömnen är så bra.  Sover hela natten. :-)

Dag 7

Tog Cs i sängen 08.15. Satt i sängen och pillade med nya mobilen och lyssnade på radio. Kul med radio! Det hade jag inte i min gamla. En timme drygt satt jag därinne och vägrade dagen. Fick en kraftig hjärtklappning när jag reste mig upp för att hämta en grej. Skithårt DUNK DUNK! Men det gick över när jag hade satt mig. Vänster arm domnar fortfarande men jag tror det är någon nerv som ligger i kläm. Annars måste jag ju tro nåt annat och det orkar jag fan inte. Öppnade sovrumsdörren till världen och då hade hunden spytt. Äuh...orkar inte. Torka torka. Är hon sjuk? Orkar inte tänka på det nu. Får tänka på det imorgon som Scarlett O´Hara sa.Totalförvirring när jag skulle göra frukost. Kunde inte tänka alls. Men det blev frukost till slut. Jag behöver välling i sängen på morgonen...hahaha...*regrederar*. Men faktum är att jag blir helt pajad om jag inte äter var tredje timme eller nåt och hur lätt är det när man har fullt upp med att vara hypokondrisk å ena sidan och ändå har till uppgift av läkaren att kolla upp ev kroppsreaktioner å andra sidan. Dessutom är jag inte lika hungrig. Blir fort mätt och att tugga är trögt som fan. Två timmar senare mår jag ok. Konstig men ok. Nu ska jag kolla hunden.


-------

Fem timmar senare.

Har varit ute en sväng, dammsugit och torkat av fönsterbräder.  Den enorma och märkliga trötthet som infann sig igår efter mitt första försök med 36mg finns inte idag. :-) Jag mår nästan som förr i tiden innan utbrändheten. *glad*. Nu gäller det att bromsa och inte köra på i 180 bara för att det känns bra......*hytter till mig själv*